Där hantverk möter design

 Betala i slutet av april med KLARNA  |  Fri frakt inom Sverige vid köp över 1000 kr  |  Kontakta vår kundtjänst >>  

Logga in

Där hantverk möter design 

Att köpa en vigsel- eller förlovningsring är ett stort beslut. Det är ett smycke som kommer användas dagligen, förhoppningsvis i många år framöver. Efva Attling har designat vigsel- och förlovningsringar i över 20 år, och tillsammans med sitt duktiga guldsmedsteam svarar hon på frågor som kan vara bra att ha med sig inför köpet.

Efva började designa smycken i sin ateljé på Hornsgatan i Stockholm för mer än 20 år sedan. I början gjorde hon allt själv – varje hammarslag, lödning och drag med filen. Men hennes smycken blev snabbt populära bland Stockholms kändiselit, och i takt med det ökade även efterfrågan. Det blev helt enkelt omöjligt att göra allting själv.



Idag har Efva flera guldsmeder som hjälper henne, alla med lång erfarenhet av yrket. Nya smycken tas fram i ett nära samarbete – Efva står för designen och smederna för hantverkskunnandet. Ofta börjar det med en skiss; ”Jag brukar förklara mina tankar kring tjocklek och vilken tyngd och känsla som smycket ska ha. Om det ska vara kantigt eller runt, om det ska vara med stenar och vilken metall som jag tänker mig”, berättar Efva.

”Vi ska ju tolka det Efva vill”, fortsätter Malin på ateljén. ”Inte bara utseendet utan även tanken bakom och hur den som bär smycket ska känna.”

”Vi vill kanske att smycket uttrycker en skarp känsla, men det får inte kännas skarpt mot huden. När vi gör stora örhängen så får de inte bli för tunga, även om de ska se stora och maffiga ut. Som Rose Petals, som jag själv tycker är bland mina bästa örhängen. Fast de är gjorda av guld och ser tunga ut, så känns det som att de svävar när man bär dem Det är trompe l’oeil – man lurar ögat, en illusion.”





Efva berättar att vissa smycken kommer till henne direkt, medan andra behöver lite längre tid att mogna. ”Jag älskar ju mode. Jag vill både få in en viss känsla i min design, men det ska också kännas contemporary – det ska kännas modernt. Jag gjorde till exempel ett armband som bara låg och skräpade i en låda i kanske 10 år. Det kändes liksom inte rätt. Men en dag vred jag till silvret och plötsligt kändes det ’Wow’! I dag heter smycket Twisting och finns både i armband, stela halsband och örhängen. Ibland behöver saker lite tid.

Vilka delar i själva hantverket är mest krävande?

”Det är svårt att säga”, börjar Torbjörn, som också har arbetat i ateljén i många år. ”Det är ju så olika. Men att smida kan vara väldigt krävande. Jag håller på med ett par Hooked on Simone-örhängen nu. När man smider så driver man metallen till den form som man vill få fram. Om man vill kan man polera bort hammarslagen, så att ytan blir slät. Men just dessa örhängen har en väldigt fin struktur, och varje knyck i strukturen är ett hammarslag.

”Sen är det ju den lilla pillerill-sågningen. Det är ju du en mästare på, Torbjörn! Det är så häftigt att se en så stor kille som tar fram så fantastiska små juvelbitar – det är magic! Eller som polarpriset, med kronan som Malin har sågat ut. Det är tålamodskrävande. Då ritar man mönstret och alla ihåligheter direkt på materialet. Och sen får man sitta och såga ut varje del. Och så går sågblad sönder hela tiden … i alla fall för mig”, skrattar Efva.



Hur viktigt skulle ni säga att erfarenhet är i hantverksyrket?

”Allt, man blir aldrig klar.” Malin beskriver det som att spela ett instrument; ”Det handlar mycket om att man tränar in samma rörelse i flera år. Det är små, små finjusteringar som avgör vilken fasett det blir. De vinklingarna är svåra att förklara, de måste sätta sig i muskelminnet.”

Det finns mycket att tänka på när man ska välja en vigselring eller förlovningsring, som skenhöjd, formen på skenan, diamantens slipning och metallens färg. ”Det här med skenhöjd är både en fråga om design, men också en praktisk fråga”, säger Birgit, som är specialist på stenar; ”Ju större diamant, desto högre fattning och skena behöver man ha. Men allt börjar ju med att det är en smakfråga, det man gillar bäst dras man ju till.



”Förr, när man gjorde ringar med större diamanter, så brukade man dosera skenan så att den var hög där stenen fattades, och väldigt tunn in mot handflatan” berättar Torbjörn. ”Det här känns ju modernare, när det är samma hela vägen.”

Det finns ju många olika sätt att slipa diamanter – är det något mer än formen som påverkas av de olika slipningarna?

”Brilliantslipningen, som är den populäraste, har det man kallar ’fire’ eller ’elden’ inom sig. Man pratar alltså om det ’gnister’ som brilliantslipningen framhäver, eftersom ljuset bryts och reflekteras på det bästa sättet i de många fasetterna. En prinsesslipad diamant gnistrar ju också mycket, men den har ju den stora, platta fasetten högst upp som får ljuset att reflekteras på ett annat sätt. Det är fasetterna som gör att diamanterna gnistrar i ljuset, och det finns ju många fler fasetter på de brilliantslipade diamanterna.”



Varifrån kommer de diamanter som används i smyckena – kan vi vara säkra på att de är konfliktfria?

”Ja”, säger Birgit. ”Alla diamanter som vi använder oss av passerar Antwerpen. Det är där man håller koll på all handel med diamanter – att leverantörerna är pålitliga och att diamanterna är konfliktfria.” Hon fortsätter: ”Alla våra diamanter som är 0,5 carat eller större är även certifierade med ett GIA-certifikat. Där framgår bland annat stenens färg och ’renhet’ – eller color och clarity, som man säger på fackspråk.”

Vill du berätta lite mer om de olika begreppen?

Diamanter bedöms utifrån ”de fyra C:na”; carat, color, clarity och cut. Color, alltså färgen, definierar hur vit diamanten är. Vi jobbar med Top Wesselton, som är jättefin vit färg, bland de bästa. Diamanter med en gul nyans har en sämre kvalité. Clarity, eller renheten, handlar om hur mycket inneslutningar som diamanten har."

Birgit berättar att en inneslutning kan vara en liten spricka, en luftbubbla eller annat material inuti stenen som påverkar färgen och briljansen. "Det är väldigt ovanligt att en diamant inte har några inneslutningar alls, men sen finns det de som har mer och de som har mindre. Vi arbetar bara med stenar med väldigt hög kvalitet. Då är inneslutningarna så små att det är omöjligt att se med blotta ögat." 



Diamanter är ju väldig värdefulla – finns det något man bör undvika att göra när man har sin diamantring på?

”Man bör ju följa de skötselråd som man får med när man köper ringen”, säger Birgit. ”Och tänka på att man har en fin, vacker ring på handen. Men ringen är ju också till för att användas.”

”Jag har på mig mina jämt”, säger Efva. ”Men det är viktigt att ha bra försäkringar. Men apropå skador, det var ju så kul; Evas (Dahlgren, reds anm.) mamma lämnade in en silverring som hon hade fått för jättelänge sen. Det var en slät, oval ring. Men det var något fel på silvret, sa hon. Så vi tog in den och kollade på den, men vi kunde inte alls förstå vad felet kunde bero på. Det var nämligen som små jack runtom hela ringen, jättefint. Tillslut så kom vi på att hon hade ju varit på en konsert – och sett Eva såklart – och klappat händerna. Och då hade ringen snurrat och slagit mot ringen som hon hade på den andra handen, så det blev jättefina små bankningar i silvret."

”Det är det som vi kallar för applådskador”, skrattar Torbjörn.

”Applådskador, den var bra!” ler Efva.





Se Efvas vigsel- och förlovningsringar >>